Har fattat ett starkt hat till Youtube.
Det hela började med att tvååringen och jag satt och klickade runt litet i grodan ro här om dagen.
– Bamse! Bammmse! Tjöt tvååringen. Och eftersom jag är en god mor sökte jag på Bamse, dunderhonung och Lille Skutt. Och landade rakt in i sången från helvetet! Tvååringen gastade av glädje, jag gapskrattade åt det hela – himla skojjigt gjort alltså, med gitarr, fjantig röst och allt – och sedan spelades ingenting annat här hemma under två dagar.
Det värsta är att sången inte slutar när Youtube är nere. Den fortsätter att mala, entonigt och gnälligt. Helsike vad svårt det är att jobba. Det som till en början var fanatiskt roligt är nu vansinnigt frustrerande. – Ledin, Carola, Lilli och Sussie – kom och hjälp, allt är förlåtet!!!
För er som vågar er på ett lyssningsförsök länkar jag till den här. Men kom inte och säg att jag inte varnat er!!!
http://www.youtube.com/watch?v=E3Kx-Ks4FA8