Frågan är som alltid om man ska se den eller inte. Damernas detektivbyrå, som film alltså. Vi bokälskare ställs ständigt inför detta dilemma – se filmen och bli besviken, eller inte se den och bli utanför snacket.
Många gånger väljer jag det sistnämnda. Det är så oerhört jobbigt att få sina egna bilder krossade av ett filmteam som helt uppenbart inte alls fattar hur just det där huset, den där människan, den där scenen måste ha sett ut. Få är de gånger då jag verkligen gått ut ur biosalongen och känt mig tillfreds över vad de åstadkommit. Nej, film är bättre som film. Utan någon bok att förstöra.
Damernas detektivbyrå var också en helt enkelt underbar bok. Man blev glad av den. Det var nästan så att jag önskade att jag hade något mystiskt fall som Precious Ramotswe litet beskedligt kunde hugga tänderna i. Sedan kunde vi dricka te tillsammans. Okej, är mer av en rödvinsälskare men blev litet av en te-drickare under läsningen faktiskt. I alla fall nästan.
Kanske måste man se den ändå…