Clara och jag träffades i korridoren en dag för några månader sedan. Pratade. Kände av varandra. Skrattade. Berättade minnen, erfarenheter…Och så plötsligt:
-Nej, men är du från Dalarna?
-Ja, visst. Det hörs väl! Jag är från Vansbro…
-Men jag har ju en stuga i Nås! Jag är där ofta…
-Du skojar… Min far är från Nås.
– Men vad lustigt. Jag var där nu senast…
Clara är skribent liksom jag. Och konstnär.
– Min dröm är att skapa en vacker bok, sa hon till mig.
– Oh, det är min dröm också! sa jag och höll andan.
Och så slog vi ihop våra drömmar till en.
Det får ta några år. Hur många som helst. Boken finns där. Någonstans. Kanske. Och om inte så är det alla fall otroligt att få tala om den, fundera kring texterna, analyserna, bilderna. För det är klart att den ska ha skönlitteratur som grund.
I kväll struntar jag i alla pengabringande artiklar som måste skrivas. I kväll sitter jag och skriver på vår drömprojektbok. Skrev ett snabbt mejl till Clara nyss. Ondgjorde mig över mannen som hela tiden tog över min text när det är kvinnan som står i centrum. Fick ett behövligt och peppande svar tillbaka:´
"BRA att du gör något njutningsfullt i dag! Ja, den otäcka mannen måste väl finnas där som jämförelseobjekt, kanske. Du vet, det täcka könet är det kvinnliga, då måste det manliga vara det otäcka! Nu har jag tagit en kvällspromenad och njutit lite av det fina vädret. Antagligen åker jag upp till Nås i påsk. Stor kram till dig! Och passa på att njuta så länge du kan! Clara"
Så – Vem är hon, kvinnan med de smala axlarnas längtan?