Läser Jag är Zlatan på uppdrag av syrran.
Karln är ju en fullfjädrad psykopat! Skallar folk! Armbågar folk i ansiktet! Glömmer aldrig en ”oförrätt”.
Har djupa empatistörningar och ser bara upp till kallhamrade brottslingar (som han själv)!
Överger sitt dödssjuka barn och sin totalt ensamma fru för att lira playstation för att han ”inte pallar sjukhus”.
Vilken mus som på något vridet sätt tror att han är stark man!
Vilken krake!
Om det han skriver är sant är det sjukt förbryllade att en sådan djupt störd person får gå lös – hade han inte varit en briljant fotbollsspelare hade han med all sannolikhet spärrats in.
Men man kanske ska ta det han skriver med en stor nypa salt?
Frågan är om det är så andra i Sverige läst boken. Inga recensenter verkar nämligen reagerat över de starka psykopatvarningar man får när man läser boken.
För mig är det märkligt…
En kommentar till Jag är Zlatan – en fullkomligt vidrig läsning