1. Konkurrensen gör att skolor lägger ned tid, kraft och pengar på att marknadsföra sig själva istället för att jobba med att skapa bra utbildning åt eleverna. Dessutom för vinstintresset med sig större elevgrupper och färre lärare – bort med det som kostar pengar, allt för att maximera vinsten!
2. Betyg -och bedömningsarbete främjar inte elevernas lärande utan verkar istället i värsta fall tvärtom, enligt all forskning. Dessutom tar det tid och kraft från lärarna som lägger allt fokus på att testa, istället för att sporra, motivera och utveckla eleverna.
3. Konkurrensen gör det svårt för skolorna att planera för framtiden och vinstintresset pressar fram större elevgrupper, sämre lokaler och färre lärare för att nämna några saker.
4. Politikernas stofftyngda ”önskelistor” i läroplanerna gör att lärarna desperat jobbar för att hinna bocka av det centrala innehållet istället för att arbeta reflekterat och pedagogiskt. Stoffet har dubblerats för varje läroplan sedan 60-talet. Det är alltså 6 gånger mer en 15-åring ska lära sig idag än när Björklund själv gick i skolan.
5. Inget parti har kunnat/velat/orkat/varit intresserad av att debattera mot och ifrågasätta Björklunds skolpolitik på allvar – trots att den de facto strider mot all pedagogisk forskning. Det har varit ett enda lojt svamlande från sossehåll med floskler som subventionerad läxhjälp och mer resurser. Intresset för och kunskaper om lärande och pedagogiska frågor lyser med sin frånvaro. Ett svek mot lärarna.
I en intressant ledare i AB tas några av problemen upp. Synd att den inte skrevs för sju år sedan i förebyggande syfte.