Maken och jag köpte så äntligen ett exemplar av Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón och satte oss i helgen, när bebis sov, för att högläsa vår favoritförfattare tillsammans över en kopp te. Underbart.
Boken känns i och för sig som en kopia av den förra, Vindens skugga, både till språk och handling. Men en fantastiskt BRA kopia! Det här kommer att bli härliga, spännande kvällar framöver tillsammans med David Martín i Barcelonas skymningsvärld under 1920-talet. AH!
Och så litet gnäll också då. För varför i Jösse namn är det så vaninnigt mycket korrfel i böcker nu för tiden? Storsäljaren Zafón är denna gång utgiven på förlagsjätten Bonniers och man tycker att de borde ha råd att fixa en översättare som fixar biffen. Jag klagar absolut inte på de språkliga uttrycken – briljanta och smidiga – men nog är det litet irriterande med stavfel redan på andra raden?